Nu har Valter gått lite drygt en månad och jag kan fortfarande bara sitta och titta på honom när han spatserar omkring. Så stolt och förundrad över hur mycket han lär sig hela tiden. Det jag är mest förundrad över just nu är hur han lyckas ta sig fram med vinterskor, overall och en tjock vintermössa som glider ner för ögonen, på en snö- slask- och isgata. När han, som sagt, nyss lärde sig gå. Det är minsann beundransvärt. Ibland drattar han dit såklart, men det är faktiskt väldigt sällan han slår sig. Rejält iallafall.
 |
| Hjälper pappa att borsta av bilen. På självaste julafton. |
 |
| - Precis såhär gör man, pappa. Se och lär. |
 |
| Vantarna "tappas" gärna då och då när vi är ute. |
Älskade lilla unge. Som är ganska trotsig nuförtiden. Om inte tidigare, fick vi erfara det på a6 i eftermiddags. Och alla andra människor som befann sig där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar