Ja, nu börjar det gå åt rätt håll. Äntligen. Vilket elände det har varit. Stackars Danne, har legat helt utslagen sedan i torsdags natt. Knappt varit kontaktbar. Det har varit en orolig, och ledsen, fru här hemma. Men nu börjar vi få lite hopp igen. Ikväll har han tom ätit en rostad macka. Tjihoo.
Lite synd om mig och Valter har det faktiskt också varit. Om mig för att jag har haft hand om en liten smått galen (och ljuvlig, missförstå mig inte) 1-åring helt alone i 5 dygn. Och synd om Valter för att han har känts ganska rastlös. Inte så många som har velat ha oss som gäster de senaste dagarna, konstigt nog.
Nog om dettta. Nu ser vi fram emot en härlig jul tillsammans. Utan sjukdomar och skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar