Vecka 36

Då går vi in i vecka 36 imorgon. Tiden har gått otroligt snabbt över sommaren och jag hänger knappt med. Är det verkligen slutspurt nu? Jo, men visst känns det så. Jag var hos barnmorskan i torsdags och hon konstaterade att den lille har lagt sig åt rätt håll och är nu fixerad. Jag tjoade lite, för det känns ju absolut som att det är en bit på väg. Även fast det kommer att dröja ett tag till. Jag börjar längta mer och mer efter den där lilla personen där inne. Inte så mycket efter själva smärtan, den ömma kroppen, vakennätterna...men efter att få lära känna den där personen som har bott inne i mig i 8 månader. Att få ett syskon till Valter. Och att få känna bebisdoft igen. Det gör absolut inget om han/hon tänker sig komma ut lite tidigare än beräknat. Att gå över tiden, även fast det bara var 6 dagar sist, är inget jag drömmer om. Dessutom vill jag gärna att mina två små hjärtan får två olika födelsedagar.