Vecka 22

Magen växer och jag har börjat känna en hel del puffande och buffande där inifrån. Inte mycket om man jämför med hur det kändes med V men ändå så tydligt att det inte går att misstolkas. Danne kände för första gången i fredags kväll. Mysigt, tycker vi båda två. Och fortfarande ganska overkligt. Att vi faktiskt ska bli en till i familjen. Att V ska bli storebror. Det är ju så sjukt stort att man knappt kan greppa det. 

Jag har ju en del krämpor. En del känner jag tydligt igen från förra gången och en del är lite nya. Imorgon ska jag till sjukgymnasten för att se om det går att göra något åt ryggen. Svanken gör rätt ont emellanåt. Och det kan ju vara rätt bra att kolla upp det där med tanke på att det är några veckor kvar. 132 dagar för att vara exakt.