Att vara tacksam

Ikväll känner jag mig lite extra tacksam över mitt liv och framför allt min fina familj.  Valter var, för ovanlighetens skull, svår att lägga igår kväll. Det hade antagligen att göra med att han sov i 2,5 timme under dagen... Efter ca en halvtimme gav Danne upp och den lille sömnvägraren fick vara uppe och leka och kolla på Bonde söker fru med mamma. Under tystnad, såklart. För det fattar ju vilken 2-åring som helst, att man måste leka tysta lugna leker under Bonde söker. Hur som helst, jag brukar i normala fall tycka att det är lite jobbigt när rutiner bryts och det inte riktigt blir som jag tänkt mig. Men egentligen, vad gör det om 10 år? För vilken gosig stund det blev. Den lille godingen skulle prata och resonera, gosa, kramas och pussas. Och sen fick jag ligga och hålla hans lilla hand och snusa honom i nacken när han senare somnade i våra sängar. Mysigt är bara förnamnet.