Den där tiden....

Den bara går och går. Otroligt snabbt dessutom. Njuter jag så mycket som jag borde? Av småbarnstiden. Av det här underbart gosiga som är nu. Den lille pratar och pratar. Resonerar och minns tillbaka. Och herregud, som han minns. Saker som hände för månader sedan. Han kramas och myser. Men har också ett humör som sätter tålamodet på prov. Och är trött om kvällarna efter en dag på förskolan. Det är föräldrarna också. Men visst njuter jag. Så mycket som jag kan. För nu är sömnen sådär knackig igen. Och det spelar ju rätt stor roll. Idag vaknade den lille parveln kl 04.30...  Det är något med den där terminsstarten alltså.

För ett år sedan såg det ut ungefär så här. Lika söt då som nu.

Lyckad lämning = lycka

Inget gråt alls från den lille när mamma lämnade på förskolan imorse. Endast ett litet ynkligt: mamma, när vi sa hejdå. Men inte något ledsen alltså. Så otroligt skönt. Jobbet går så mycket bättre när morgonen har gått bra. Håller alla tummar & tår för att detta fortsätter.

Bifogar en bild från söndagens mellanmål i trädgården. Som det äts mackor och knäckebröd nuförtiden.

Fredagsnöje

Gårdagens fredag har det snackats om länge nu. Vi skulle överraska Dannes mamma med en kväll på Spira och Beatlesmusik. Tyvärr blev det svårt med barnvakt och jag har känt mig oerhört kluven om vi kunde lämna V överhuvudtaget efter två veckors ledsna morgnar på förskolan vid lämningen. Seperationen har varit väldigt svår efter sommarlovet... Tillslut tänkte vi iallafall: vi frågar Hanna och Karl, om de kan tänka sig att vara hos V några timmar. Och jadå, det var inga problem. Efter lite bilkrångel igår (jag var inte inblandad denna gång) så kom de hit. Vi käkade pizza och 2-åringarna röjde runt. Skrattade och gnällde lite om vartannat. Vi sa hejdå och V såg lite förvånad ut men gav oss ändå sitt ok. Vinkade i fönstret när vi åkte. 1,5 timme senare får jag ett sms av Hanna att allt har gått kanon. De har lekt, busat, käkat macka och fått välling. Och så somnade han på 5 min. Underbart. Då kunde jag slappna av. Och njuta av en underbar kväll med härlig musik.

Inte smaka...

"Nej mamma smaka. Hålla!"
Okidok min son.

Vab och blåbär

4 dagar fick han gå på förskolan denna terminsstart innan han blev sjuk. Eller sjuk och sjuk. Han har feber. Inget annat än så länge. Och inte så mycket feber, men ändå. Igår var D hemma och idag var det min tur. Har gått ganska bra, trots en del gnäll emellanåt. Kände dock när klockan började närma sig 19 att jag var tvungen att komma ut en sväng. Så otroligt skönt med en kvällspromenad. Måste komma igång och röra på mig igen.

Dessa godingar hittade jag på vägen hem. Passar bra till en kopp te framför Idol ikväll.

Inskolning om igen...

Det har varit en ganska tuff vecka för den här lilla familjen. Mamman, Valter och pappan. Just i den ordningen faktiskt. V har varit väldigt ledsen när vi lämnat på förskolan på morgonen och vissa dagar protesterat redan här hemma innan vi kommit iväg. Det gör ont i föräldrahjärtat kan jag lova, när ens lilla hjärta gråter förtvivlat och man måste gå därifrån. Utan honom.

Sen har det som tur väl är gått riktigt bra, bara mamma eller pappa har kommit därifrån. Han har lekt, ätit, sovit, busat, pratat och tröstat små nyinskolade flickor. Lilla godingen.

Nu tar vi helg. Den första på denna höstterminen.

Byte av dag

Den här terminen byter vi måndagar mot onsdagar. Så mitt i veckan är jag och Valter hemma och vilar upp oss inför kommande arbetsdagar. Tror att detta kommer att bli bra. Det har börjat bra iallafall. Första dagen idag och Valter har varit på riktigt gott humör än så länge. Vi började dagen med att städa. 8.30 var vi klara (fördelen med morgonpigg son). Sen blev det lite frukost, tandborstning och påklädning innan vi drog iväg med cykeln mot lekplatsen. Där hängde vi en stund, lekte i huset och gungade innan vi cyklade hemåt igen. Pratade lite med grannarna, mest med Margot 80+ som Valter gillar skarpt. Krattade i trädgårdslanden, körde på plastmopeden och gick sedan in för att laga lunch. Nu sover den lille och jag planerar att sätta mig med en bok. Det största bekymret jag har är om det är varmt nog att sitta ute eller om jag ska sätta mig i uterummet. Stora bekymmer...

Sötaste sovaren

               

              Det finns ju inget sötare. 

En regnig sommardag

Idag har regnet öst ner hela dagen. Vi sysselsatte oss med det här:

Och lite senare det här:

Pärlsockret flödade över hela köket. En hel del åkte nog ner i den lille magen. Men vad gör väl det? Mysigt var det iallafall. Och kanelbullarna blev de godaste jag någonsin har bakat. Antagligen tack vare den lille hjälpredan.

Familjetripp

I söndags tog vi som sagt en liten semestertripp, sommarens sista, till Varberg. Härligt som tusan. Soligt och fint båda dagarna. Det är i och för sig inget ovanligt denna sommar. Nu börjar den ju tyvärr lida mot sitt slut. På måndag kallar verkligheten igen med allt vad det innebär. Men fram till dess njuter vi av de här somriga bilderna.

Det är inte mycket som går upp mot att "båda!" och att leka i sanden för tillfället. 

Snygga som få. 

Morgonpromenad vid hamnen. 

Fantastiskt härlig lekplats. 

Fantastiskt fin kille. 

Liten goding

Trots det dåliga humöret, är han ju vår lilla goding.

Lite egentid och dåligt humör

Igår kväll mötte jag upp Cissi på stan för lite mat, prat och allmänt mys. Vi hamnade på en relativt ny restaurang på Tändsticksområdet, Tegel. Fantastiskt mysig miljö och väldigt god mat. Där spenderade vi lätt några timmar. Sen blev det en promenad genom stan och lite fönstershopping innan hemgång. Mysig och välbehövlig kväll för mamman.

Vår lille kille här hemma har varit på uruselt humör det senaste dygnet. Idag har det som tur är rättat till sig något och vi håller tummarna för att det håller i sig resten av dagen. Nu sover han middag och har gjort så i drygt två timmar. Så förhoppningsvis vaknar han upp glad och pigg om en stund.

Vi fick, innan det dåliga humöret kom in i bilden, ett par härliga dagar i Varberg tillsammans i början av veckan. Bad, sol, hotellövernattning, glass och promenader gjorde den här familjen gott.

I eftermiddag tänkte vi åka in till stan för att kika på säng till den lille. En 2-årsdag närmar sig och vi hade tänkt sätta in spjälsängen i förrådet för denna gången. Vi får se vad vi hittar.

Upp och ner

För dem som inte känner mig sådär jätteväl är jag nog en ganska glad och pigg tjej. Och det är jag oftast också. Samtidigt kan jag bli både arg och ledsen om det inte riktigt blir som jag har tänkt. Väldigt upp och ner alltså. Inget drag jag är speciellt stolt över. Men det är ju som det är. Den här sidan verkar det som att min son har ärvt. Antingen är han jätteglad, charmig och sprudlar av glädje. Eller är han arg, ledsen och gnällig. Trots att jag älskar honom över allt annat föredrar jag nog ändå den glada sidan hos honom. Inte så konstigt egentligen. Han föredrar antagligen den sidan av mig också. När vi båda är på det humöret är vi nog rätt gosiga att ha att göra med. I det andra fallet....är det mest synd om pappan här hemma.