Helt ärligt så känns det jättekonstigt att inte vara med dessa dagar. Det är ju ändå en stor grej i Valters liv. Och jag är ju ändå hans mamma, har fött fram honom och allt. Samtidigt, när jag tänker riktigt noggrant på det, så är detta nog ändå det bästa. Pappan i familjen är lite lugnare, lite mindre gråtig (hormonell) och fixar det här alldeles galant. Tycker t om att det är riktigt roligt. Dessutom behövde vi bryta den här extrema "mammigheten" som varit den sista månaden. Och, som sagt, än så länge funkar ju detta hur bra som helst. Hoppas att det håller i sig. Även om två veckor. När det börjar på riktigt. Och när mamman ska blanda sig i.
Första inskolningsdagen. 7 januai 2013. 15 månader och 15 dagar gammal. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar