Sjuker

Vår lille har varit sjuk i veckan. Det började i söndags när jag kom hem. Febrig, hostig och snorig. Han har sovit i mammas och pappas sängar hela veckan. Ganska mysigt ändå. Om han inte vaknar för många gånger och skriker, snurrar och yrar.
Ikväll har jag och Valter tagit fram ljusstakarna och gjort lite adventsfint här hemma efter att pappan städat tidigare idag. Mysigt blev det med alla fina ljus. Vi har till och med skaffat oss en ny julstjärna som gjorde sig bra i vardagsrumsfönstret. Inte en dag för tidigt då vi har pratat om att skaffa oss en ny ända sedan vi flyttade till Jönköping.

En liten utslagen sjukling somnade i mammas famn efter vällingen ikväll. Varmt och gosigt.

Hotellrumsbilder

Sköna sängar.

Romantik för två. För mig och Nina då.

Vårt lyxiga badrum. Och nej, vi hade inte tagit med badankorna hemifrån.

Måste bara visa lite bilder från ljuvliga Asia Spa. Eller på just spa:et har jag inga bilder. Kändes inte helt ok att dra med en kamera in dit. Man fick ju knappt prata. Men hotellrummet fotade jag lite. Och vilket hotellrum sedan!

Damklubbslyx

Igår åkte mamman till Varberg för att spendera två dagar på härliga avkopplande Asia Spa i Varberg. Tillsammans med 9 andra fina tjejer. För damklubbens pengar. Nästan helt gratis alltså. Kändes det som iallafall. Underbart var det sannerligen. Härliga hotellrum med fantastiskt sköna sängar, finfin spa-avdelning, avkopplande behandling. Och världens bästa damer. Detta behövdes i höstmörkret.
Nu ska jag krypa ner bredvid min febriga lilla son.

Bildbevis

Både igår och idag har han knatat runt som attans här hemma. Stolt som tusan såklart. Lite instabilt än så länge som sagt, men ändå så självklart och bestämt på något vis. Han är så duktig. Tänk hur många gånger man ska få vara stolt över honom här i livet. Det är en otroligt härlig känsla. Jag brukar ha lite svårt att ta emot beröm när det gäller mig själv men när någon säger något om Valter, hur duktig han är eller hur söt han är. Då är det inte alls svårt att ta emot. För jag kan ju inget annat än att hålla med. Han är bäst helt enkelt.

Med diskbordet i högsta hugg. Det är ju rätt kul att hålla något i händerna när man spatserar.

Här kommer jag!

Nu går han!

Ja, man skulle nog absolut kunna säga att han går nu. Världens sötaste kille. Med världens stoltaste föräldrar. Mer om detta en annan dag. Nu måste jag sova.

Sjuk mamma

Gick och la mig i söndags med ont i halsen. Ingen jättebra uppladdning inför veckan. Vaknade efter en dålig natt med lite sömn och insåg att jag absolut inte skulle orka till jobbet. Stannade hemma både i måndags och igår. Det är inte ofta jag är hemma sjuk, men denna gång behövde inte någon ens övertala mig. Men det ska man veta, att om man är hemma sjuk med en 1-åring (en gnällig sådan för tillfället) så får man inte vila mycket. Tror inte ens att 1-åringen vet vad ordet vila betyder. Eller, det är klart att han inte vet. Han är ju som sagt bara 1 år.
Idag har jag varit på jobbet igen. Och nu ska jag sova så att jag orkar med morgondagen. Roligare än så här blir det inte idag.

Bästa papporna

Idag har vi firat världens bästa pappa Danne. Imorse fick han lite sovmorgon medan jag och Valter masade oss upp ur sängen vid 06.40. Vi bjöd på lite frukost, inte i herrgårdklass direkt, men helt ok ändå. Efter Valters middagslur på 2½ timme åkte vi in till stan och åt smaskig brunch på Spira. Valter var i sitt esse och tjoade och smaskade i sig av den goda buffén. Mätta och nöjda åkte vi sen vidare till IKEA för att kika in lite olika förvaringssystem. Sen till kyrkogården för att tända ett ljud för Valters farfar. Och sen till farmor för pepparkakor och kaffe. En bra dag med andra ord.

Synd bara att jag inte fick chans att fira min egen pappa idag. Och synd att mitt paket inte kom fram i tid. Men hoppas att han vet ändå att han är världens bästa. Tillsammans med Valters pappa då alltså.
Lyckost mig.

Hungriga grabbar.

Man fick ballong på Spira. Som det stod 1 på. Passade ju Valter perfekt.

Något vidare bordskick hade han kanske inte...

Men fin var han. Som alltid.

Lite fler bröllopsbilder

Älskar dessa två bilder.
På mig och min lille skatt.
På min och min store skatts bröllopsdag.

10 november

Idag, för exakt ett år sedan, såg vår lille fis ut såhär.

                                                          Och såhär...

Nu sitter han ute i köket med sin pappa och äter korv med bröd och pratar för fullt.
Snacka om att tiderna förändras.

Uppskattad vuxentid

I bröllopspresent av våra bröder med familjer fick vi 3-rätters middag, övernattning och frukostbuffé på Hooks herrgård. Just då, på bröllopsmiddagen på Roccat, var det väldigt uppskattat.
I verkligheten var det ännu mer uppskattat.
Igår eftermiddag lämnde vi Valter hos farbror David, faster Vickan och kusinerna. Lite känsligt var det allt, men eftersom han knappt tittade på oss när vi sa hejdå utan lekte vidare med Ida så kändes det bättre. Väl på herrgården kändes det ännu bättre. Herregud, så skönt det har varit. God mat, avkoppling, gott vin, fredagsmys, bad och en skön natts sömn. Det behövdes. Lite slöa är vi allt idag, men ändå fyllda med ny energi.
Valter hade också haft det bra. Tror knappt att han hade hunnit sakna oss. Men han blev iallafall glad när han såg oss, det värmde i mammahjärtat.
Nu blir det lördagsmys här hemma. Pizza och tv. Skönt.

Oväntad egentid

Kom hem från jobbet för en timme sedan och upptäckte att Valter och Danne inte var hemma. Tänkte först att det var ganska skönt, för då kunde jag passa på att städa. Sen kom jag på att jag behövde jobba undan lite inför kommande utvecklingssamtal. Hamnade helt plötsligt i soffan. Utan någon fjärrkontroll. Den brukar min man gömma lite överallt. Så nu ligger jag alltså här och knappar på telefonen istället för att göra någon nytta. Ganska skönt det också.

1-årstrots?

Det finns ju mängder av olika trotsåldrar så visst måste det finnas en 1-årstrots också. Valter har nog kommit in i en sådan iallafall. Stundtals är det otroligt synd om honom och då sätter han sig helt sonika ner på golvet och skriker/gråter tills han får som han vill. Eller iallafall tills mamma eller pappa lyfter upp honom.

- Jag fattar inte att de inte förstår vad jag vill.... Jag vill ju helst bara äta macka. Och dricka lite mjölk.

Stora steg!

I tisdags, innan vi åkte till Olofström, tog vår lille pojke sina första steg. Lite skakigt och nervöst men ändå så målmedvetet och bestämt. Nu känns det som att han har bestämt sig. Klart att man måste kunna gå. Livet måste ju bli så mycket roligare. Som mest har han tagit ca 8 steg och nu känns det som att det inte kommer dröja alltför länge tills vi kan säga att han verkligen går. Så sjukt stort och lite overkligt samtidigt. Låg vi inte alldeles nyss på bb med honom?

-Såhär längs med möbler har jag gått ganska länge nu. Men kanske att det börjar bli dags att släppa taget... Mamma och pappa hurra och hejar så det ska nog gå bra. Kul är det ju också. Tjihoo!