Det var ju helt ok för ett tag sen. Den lille sov nästan hela nätter och mamman och pappan var överlyckliga. Trodde att de hade hittat lösningen på problemet: ett eget rum. Det var ju inte så svårt! Ack vad vi bedrog oss. Nu sover han dåligt igen. Riktigt dåligt. Vill ha mat. Men behöver inte, säger bvc. Egentligen orkar jag inte ta striden och vill helst bara ge honom mat och somna om. Men det kanske inte är bra i längden. Vem vet...
Inatt provade vi för första gången att vägra honom mat. Vilket resulterade i 1 timmes skrik. Till sist somnade han i våra sängar, antagligen av ren utmattning. Nu kanske det är bra att fortsätta på denna vägen, när vi ändå har börjat. Frågan är vem som ger upp först: vi eller den lille?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar