Förstod nog att jag skulle bli sådan här när jag blev mamma. Men det är inte lättare för det.
Äter han inte för lite nu? Äter han för mycket? Varför bajsar han så här mycket? Varför bajsar han inte? Varför skriker han när han just ätit, sovit, bajsat och rapat? Frågorna är många. Kanske att det blir bättre med andra barnet. Just nu är det dock ingen tröst.
Det är inte alltid lätt att vara mamma. Men när han somnar sött i min famn och tittar på mig med världens finaste ögon så glömmer jag allt det där. Kärleken till det här lilla gossebarnet är oändligt stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar