Höstpromenix

Igår drog mamma och pappa ut mig på söndagspromenad. Hanna, Karl och Ellion var också med. Mycket mysigt att se Ellion igen. Tyvärr fick vi inte krama varandra för mamma är rädd att mina höstblåsor smittar. (De är för övrigt inga blåsor, utan röda små prickar. Mest på benen och knäna, men även en del runt munnen, på händerna och armarna. Jag känner mig ganska pigg nu, men har fortfarande problem med att äta...) Vi gick iallafall till en lekplats så jag fick gunga lite. Sen var vi hemma hos oss och tog en utomhusfika. Jag bjussade Ellion på pannkakor till mellis. Sen sprang Ellion omkring på vår gräsmatta. Eftersom jag inte kan springa än, eller gå för den delen, så fick jag krypa. Det blev lite blött. Så jag kanske ska fundera på det här med gåendet ändå..
Nu: ny vecka! Hoppas ma & pa hittar på något skoj med mig.
/Valle

Höstens baksida...

Denna helg skulle bli jättemysig var det bestämt sedan flera månader tillbaka. Danne och Valter skulle åkt till Göteborg i torsdags, jag skulle haft en mysig torsdagskväll för mig själv med ansiktsmask, hårinpackning och tidigt sänggående. Jag skulle sedan anslutit till Göteborgsgänget i fredags eftermiddag och helgen skulle spenderats hos Lena, Andreas och Olle. Vi skulle såklart hittat på massa mys och bus tillsammans. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss. Valter har drabbats av höstblåsor. Febrig och hängig i onsdags eftermiddag och har sovit otroligt dåligt sedan dess. Natten till igår kan nog faktiskt skrivas in som den sämsta någonsin (så känns det nu iallafall). Han vaknade 2-4 gånger i timmen hela natten så det var två trötta föräldrar igår morse. Jag lyckades med nöd och näppe åka till jobbet iallafall men ingen var gladare än jag när klockan var 14.00 och jag kunde åka hem. Igår var han piggare och har sovit något bättre inatt (har nog bara vara uppe 10 gånger sammanlagt...). Nu hoppas vi verkligen att detta går över snabbt och att han blir sitt vanliga glada och pigga jag igen. Det är hemskt när han är sjuk, den lille fisen.

Fördelen med att vara sjuk, enligt den lille då, är att mamman steker pannkakor till honom om dagarna. För vanlig mat funkar inte alls för tillfället. Men pannkakor, gärna med lite glass till, funkar alldeles utmärkt.

Jag är då söt i allt...

Till och med i hörselkåporna som pappa köpte till mig idag. Kul var det också att ha dem på sig. Fast de senaste dagarna har jag i och för sig gapskrattat åt allt: åt mamma och pappa såklart (de är ju ändå roligast i världen), när gästerna sjöng och hurrade för mig, åt mina nya leksaker m.m m.m.
Ni kanske undrar varför jag sitter här med hörselkåpor på huvudet? Jag och pappa var hos audionomen idag och gjorde ytterligare hörseltest. Jag var så duktig och fick massa beröm från tanterna och pappa. Hursomhelst, nästa gång ska jag testas med hörselkåpor. Då kan de testa öronen var för sig. Tydligen verkar det som att jag hör bättre på högra örat. Det är lite roligt, för alla pratar om min hörsel hela tiden. Hör jag bra eller inte? Jag vet ju hur det egentligen står till, men tänkte hålla det för mig själv lite till. Lite spännande ska det ju vara.
/Valter

Ursäkta den felvända bilden. Det krånglar med att lägga in mobilbilder till datorn...

1-årsdag!

Idag fyller världens bästa, sötaste, gladaste och mysigaste Valter 1 år! Hurra Hurra Hurra!
Vi firade imorse med paket och sång på sängen. Mycket uppskattat av den lille 1-åringen. Sen var jag ju tvungen att åka till jobbet medan Danne & Valter myste vidare här hemma. Sådär kul som ni kanske förstår. Men när jag var hemma igen vid 17-tiden så blev det mys & bus för hela slanten. Vi läste (åt på) fina födelsedagskort som kommit på posten, lekte med ballongen som snälla grannen Ingalill kom in med, provade pappas hemlagade köttbullar för första gången (som för övrigt var otroligt gott), sjöng lite till och provsmakade mammas smaskiga bakelse.
En toppenfödelsedag med andra ord. Och på söndag blir det kalas, på riktigt.

Inför första födelsedagen

På onsdagar slutar jag lite tidigare. Underbart att få komma hem och hinna umgås ordentligt med Valter innan han kryper till kojs. Särskilt eftersom jag jobbade kväll igår och inte hann träffa honom något.
Ikväll har vi städat, fixat, plockat och slagit in presenter inför den stora dagen imorgon. Tanken är att vi ska väcka honom med sång och paketer på sängen. Risken finns väl dock att han, liksom alla andra mornar, hinner väcka oss först... Mysigt ska det bli i vilket fall som helst.
Nu för ett år sedan var det allt lite pirrigt och nervöst... Vi var fortfarande hemma och värkarna började bli lite mer kraftfulla. Tänk att vi inte visste då att det var Valter som låg där inne.

Uppföljning av böngrytan...

Ville mest bara kika in för att säga att bön- och korvgrytan som Danne gjorde igår faktiskt var riktigt god. Kanske inte något jag vill äta varje dag, eller varje vecka. Men absolut helt ok.

Vi har haft en riktigt mysig helg tillsammans. Vill inte att den ska ta slut. Nästa vecka blir intensiv med bla. kvällsjobb, förberedande av 1-årskalas och genomförande av 1-årskalas. Men tänk, att han snart är ett helt år gammal. Vår lille pojk.

Lite mer bilder

Det är liksom omöjligt att inte få fina några foton när man befinner sig på en så fin plats som vi gjorde förra veckan. Alltså bifogar jag ytterligare några bilder.

Rocca di Castagnoli

Vi var där för två år sedan då vi bilade i Europa med finaste Lena & Andreas. Föll handlöst för Toscana, Siena och Rocca di Castagnoli i Gaiole. Därav vigsel i Siena och boende samt bröllopsmiddag på Roccat. Det var lika fint och magiskt som vi kom ihåg det, men med andra förutsättningar denna gång. Vi hade inte Lena & Andreas med oss, istället våra familjer som sammanlagt bestod av 7 vuxna och 4 barn. Och så vår lilla familj såklart. Vi har haft en underbar vecka. God mat, fint sällskap, gott vin och det bästa av allt, att vi blev man & fru.

Måndagen blev ganska stressig för vår del. Vi skulle på inställelse i Siena kl 11.30 och missbdömde tiden lite så vi var stressade redan när vi åkte. Allt som inte fick hända hände. Till råga på allt lyckades jag med att tappa Dannes pass på Sienas gator mitt i rusningstrafik. Tack vare en uppmärksam lastbilschaufför och en snabb(tänkt) svägerska lyckades vi få tillbaka det innan vi steg in i rådhuset för att visa upp alla våra dokument och bli godkända för giftemål. Puh....

Natten till bröllopsdagen blev Valter förkyld och det blev inte många timmars sömn. Som tur är lyckades jag på något sätt ändå hålla mig ganska pigg och det var så lyxigt att bli ompysslad och piffad av två duktiga svägerskor och en svärmor. Till slut kände jag mig riktigt fin. Klänningen, skorna, örhängena, sminket och frisyren passade så bra ihop.
Vigseln blev jättefin och högtidlig. Vi sa ja till varandra och kände oss som lyckligast i världen. Efteråt skålade vi med Prosecco på ett café på torget i Siena. När vi kom tillbaka till vingården blev vi serverade en otroligt god och mäktig 10-rätters bröllopsmiddag med världens smaskigaste chokladbröllopstårta. Barnen skötte sig exemplariskt och det blev både dans och tårfyllda tal.
Dagen blev precis som vi ville.

Dagarna som följde fylldes av god mat, vinprovning, tur till Florens för vissa, poolhäng, solande och umgänge. Jag och Danne åkte själva till Siena på på fredag förmiddag och fick lite ensamtid. Vi passade på att strosa i affärer och mysiga gränder, äta en god lunch och prata om vigseln och bröllopsdagen. Och även minnen från Siena när vi var där för två år sedan.

Lite bilder från bröllopsdagen.

Vi är så nöjda och glada att vi nu är gifta. Efter 8 år tillsammans.
Det kändes lite konstigt att komma hem igen. Inte tomt, men lite vemodigt och som att vi hade varit borta väldigt länge. Det har ju hänt så mycket. Men det känns inte sådär tomt och tråkigt som vissa beskriver. Det är ju nu allt börjar.

Roligaste minen just nu

Höstfix

På morgonen idag drog jag och Valter iväg på barnloppis. Inte världens mest avkopplande syssla att göra en lördagsmorgon då jag fick ha både Valter och de saker som jag fyndade på armen. Men jag var nöjd när jag kom därifrån iallafall. När vi kom hem var Danne i full fart med att ansa ett träd som vi har på framsidan och jag började fixa i rabatterna och med lite nya höstblommor. Valter sov i sin vagn. Mellan 11.00 - 14.00. Loppisen var tydligen ansträngande för den lille soon to be-1-åringen.
Sen har vi donat med lite av varje. Jag och Valter var iväg en sväng och gungade. Uppskattat av den lille som tjöt i högan sky. Och herregud, som han snackar nuförtiden. Hela tiden. Från morgon till kväll. Att försöka härma vad vi säger är det bästa. Vi är övertygade om att han försöker säga Danne. Och Julie. Och Malva. Mamma och pappa vet vi ju redan att han kan. Ikväll satt och han och grät och skrek maaammmmaa när jag tog en "avkopplande" dusch.

Nu sover han och jag och min make(!) ska äta lite mat. Det bjuds på toscansk korv- och böngryta. Danne är lyrisk, jag mest skeptisk...

Lång vecka...

Denna vecka har känts extra lång. Inte så konstigt kanske eftersom vi steg upp kl 02.15 i söndags morse(?) för att åka mot Pisa. Planet lyfte redan kl 07.05. och vi landade i Gbg 2 timmar och 10 minuter senare. Valter somnade 2 timmar och 5 minuter efter start... Han sov alltså totalt 5 minuter på hela resan, både på dit- och hemvägen. Det gick ändå helt ok tack vare lite leksaker, välling, byte av knän och krypning i mittgången.

Imorgon är det iallafall äntligen fredag. Det ska bli ofantligt skönt. På lördag är det dessutom min tur att ha sovmorgon. Det känns som att jag behöver det.

Idag är det en vecka tills Valter fyller 1 år. 1 år sedan han föddes. Hur sjukt är inte det? Sjukt är det också att han blir sötare för var dag som går...

Fam Söderlind

                                          Det känns helt rätt att vi tre nu har samma efternamn.

Mina allra bästa pojkar.

Herr & Fru

Nu är vi äntligen herr & fru Söderlind. I tisdags, den 4 september 2012, i rådhuset i Siena sa vi ja till varandra. Det känns fortfarande helt overkligt, omtumlande, stort och alldeles underbart. Bröllopsdagen blev precis som ville. Förutom att bruden mådde rätt illa under den slingriga bilresan till Siena. Det ordnade sig dock då brudens far köpte en coca cola och en macka till henne när vi väl var framme och jag kunde med stadiga ben gå in i rådhusets finaste sal tillsammans med min blivande make.
Det finns så mycket att säga om resan, bröllopet och allt som kom till så jag nöjer mig just nu med att lägga ut lite bilder. Återkommer en annan dag när vi har landat lite mer.

 

Tack till bäste bröllopsfotograf, David Söderlind.

Nu är det dags!

Tidigt imorgon bitti åker vi till Göteborg för att därifrån flyga till Pisa. Där väntar våra hyrbilar och vi kör mot Toscana, Gaiole och Rocca di Castagnoli. Lite spända är vi allt. Men mest förväntansfulla. Ska bli helt underbart. Nästa söndag kommer vi hem igen, som herr och fru Söderlind.